Konserter

Härlig oordning på Fylkingen

FYLKINGEN, STOCKHOLM, FREDAG 17 MARS 2017: Svenska Frijazz-ikonerna Lisa Ullén (p) och Anna Högberg (s) arrangerade en helkväll på Fylkingen – vallfärdsställe i Stockholm för folk som vill ha nya perspektiv på musik, sedan ett fyrtiotal år.

Denna välordnade konsert med namnet ”Disorder Fest” kändes som en Hagenfest på den tidiga våren. Hagenfesten brukar ju inträffa i augusti, men här på Fylkingen återfanns praktiskt taget alla som brukar dyka upp på Hagenfesten. ”The tribe”, som Joëlle Léandre brukar kalla den trogna impro-publiken, sögs som via en magnet till Fylkingen och presenterade sig som närmare 200 personer.

Högljutt mingel förstås, mellan de högkvalitativa konserterna.

Hyllade basisten Elsa Bergman inledde med en release för albumet ”Om inte nu, närdå?” med vokalisten Siri Blackman, saxofonisten Oskar Carls, trombonisten Mats Äleklint och trummisen Lalo Cissokho.

Salt-peanuts.eus utsände kom lagom för att höra jublet från publiken och de uppskattande kommentarerna i pausen.

Dieb 13, turntable-artisten som för något år sedan kunde höras i ”Swedish AZZ”, med Mats Gustafsson som härförare, fångade rummet med tre skivspelare och en samplande mixerbord. Mystisk, förtätad stämning uppstod inför en intensivt lyssnade publik. Det musikaliska bygget liknade en normalfördelningskurva – högst i mitten och lägst längst ut på kanterna. Vilket fantastisk ljudrum som kan åstadkommas med lp-skivor som man bara för höra ett uns av och som därför ingen känner igen.

Den tiohövdade Motståndsorkestern – vilket underbart namn – med Dieb 13 i scenens centrum radade upp sig som krigare med toner som vapen inför den allt flertaligare publiken. Lisa Ullén stod på något sätt för rytmen med envetet återkommande uppfordringar på pianot. Hela fyra bassister – Emil Skogh, Ville Bromander, Elsa Bergman och i sammanhanget erfarne Joe Williamsson ramade in konserten, både musikaliskt och åskådligt, med försiktiga anslag. Ingen bas-orgie, tvärtom. Färgläggningen av den luftiga bakgrunden gjordes i första hand av Mats Äleklint mäktiga trombon, tillsammans med Henning Ulléns trumpet som följde i Äleklints spår.

Kvällens höjdpunkt blev ”Anna Högberg Dance” (foto) med förutom Anna Höglund själv  Mats Gustafsson (s), Per-Åke Holmlander (tuba) och Johan Berthling på kontrabas.

Alla fyra har spelat med varandra i otaliga konstellationer. Så återhållet, så explosivt. Man skulle kunna sätta en etikett på den här konstellationen denna lyckliga kväll på Fylkingen, nämligen: ”Konsten att låta bli”. Att inte göra, att inte spricka i kaskader, att hålla igen. I denna återhållsamhet uppenbarar sig allt det som vi lyssnare bär med oss i stunden och efter stunden. Stor musik, vill jag säga.

Text: Lars Grip
Foto: Micke Keysendal