LÖRDAGEN DEN 17 MARS 2018: NEUKÖLLN, BERLIN: Under ett decennium har Mark van der Kemp drivit klubben ”Sowieso” i Neunkölln i Berlin, en stadsdel som vimlar av klubbar och ”Kneipen”. Ordet betydde ursprungligen ungefär ”gästgivaregård”, men används i dag i Berlin som ett slangord för sunkkrog eller sunkbar. Den som vill höra ny musik i Berlin ska bege sig till Neunkölln.
Ett ovanligt livaktigt ”Kneipe” i stadsdelen Neunkölln är Sowieso, där konserter med impromusik arrangeras praktiskt taget dagligen. I den bemärkelsen kan man jämföra Sowieso med Glenn Miller Café i Stockholm. Här har impromusikens samtliga nu levande storheter spelat.
Den här kvällen blev det fullt av folk, när en av de riktigt ”stora” musikerna på den engelska improscenen spelade: Seymour Wright på sax, John Chantler bakom elektronikmaskinerna och Steve Noble vid trummorna.
Konserten börjar med något som kan beskrivas som rytmiserad ladugård. Läten som komna från instängda tama djur, lämnar Wrights altsax. Långa utdragna toner, åstadkomna med hjälp av cirkelandning, men absolut inte som någon uppvisning i teknisk briljans, utan som inlevande ljud, nödvändiga för den musikaliska berättelse som följde.
Konkret musik. Ingen show, inga åtbörder eller uppvisningar i ekvilibristiska löpningar, utan tre något tillbakadraget artiga artister som inte övertar synfältet från det akustiska rummet.
Det är inte ofta jag hört elektronika i de här sammanhangen med en sådan återhållsamt kommenterande röst som John Chantier gav ifrån sig.
Den kanske största behållningen var trummisen Steve Noble. Utan minsta åthävor och väldigt behärskat, tycktes han leda de andra musikerna och liksom trycka dem framför sig. Noble har gjort inspelningar med de svenska musikerna Martin Küchen och Johan Bertling och långt innan dess med pianisten Pat Thomas och gitarristen Derek Baailey. Associationerna går till en koreografiskt nedtonad version av svenske Raymond Strid, en trummis av samma dignitet. Noble medverkar också tillsammans med Peter Brötzmann på en duoskiva från 2013.
Seymour Wright är professor i pedagogik vid ett engelskt universitet, befinner sig just nu i en strejk för bättre villkor.
Australiensaren John Chantier bor i Sollentuna, en förort till Stockholm. Han rattade ”Edition Festival” på Fylkingen i Stockholm nyligen och har jobbat som producent på legendariska ”Cafe Oto” i London – stadens centrum för impromusik.
En vanlig dag på jobbet kanske för trion, men för oss andra ännu en smakbit av impro när den är som allra bäst. Inte imponera. Bara berätta.
Lars Grip
