På skive

PATRIK BOMANS AMBIVALENT

«Soul Searching»
PB7 033

Allt på den här skivan har skrivits och arrangerats av basisten Patrik Boman, välkänd i jazzkretsar sedan länge. Hans band Seven Piece Machine (pb7) fick Orkester Journalens stora pris «Gyllene Skivan» för skivan med samma namn som gruppen.

Under åren har han fortsatt med turnéer och skivor. Den senaste i raden är alltså «Soul Searching». Tre solister tar stor plats på skivan: gitarristen Max Schultz som tycks vara en arvtagare till legenden Rune Gustafsson (död 2012). Liksom Gustafsson verkar Schultz behärska snart sagt alla stilar eller genrer i samtiden. Trombonisten Magnus Wiklund är en annan av huvudpersonerna i bandet med sin karaktäristiska, lite torra ton. Amanda Sedgwick lirar altsax som den mästare hon är.

Det här är svängig jazz, tillgänglig i den goda bemärkelsen av ordet, med en väldigt tydlig utgångspunkt från bluesen. Ovanpå denna grund blomstrar såväl swing som bop.
«Down And Out» låter allt annat än låtens titel. Den framför i ett hisnande tempo och känns faktiskt optimistisk.
Svagaste spåret är «Blues for Slam». Låten känns lite som en uppvärmning inför en spelning.

Efter ett långt intro på «Melancholy Albert» lägger Patrik Boman ett groove på vilket låten därefter utspelar sig.

«Happy On The Outside», inleds med en förskjuten valsrytm och övergår – även den – i en svåremotståndlig blues.

Så anländer spår 7 – «The Stomp» och man förflyttas till en kyrka som fylls av just SOUL. Halleluja! Riktigt bra och medryckande låt som får mig att tänka på några enastående scener i filmen «Blues Brothers» med bland andra Aretha Franklin.

En sympatisk, svängig skiva att gilla, inte minst för en remarkabla ljudkvalitén. Svårt att sitta stilla och en längtan efter att få vara med om bandet «Live».

Lars Grip

Magnus Wiklund (trb), Amanda Sedgwick (as), Max Schultz (g), Carl Orrje (p), Chris Montgomery (dr), Patrik Boman (b)