Regjeringsalliansen i Sverige skjærer i neste års budsjett støtten til kulturtidsskrifter fra 19 til 4 millioner. Besparelsene på 15 millioner er en liten sum i et statsbudsjett, men handler om liv eller død for den offentlige debatt som kulturtidsskriftene representerer. Alliansens dråpe i havet leder til at en majoritet av de nærmere 100 kulturtidsskriftene i Sverige vil avgå med døden.
Dette vil ramme de to spesialtidsskriftene i Sverige som bruker stor spalteplass på jazz og improvisert musikk. Både Orkesterjournalen og LIRA er helt avhengige av den støtten de har fått fram til nå for å overleve.
Vi gjengir her hva Orkesterjournalens påtroppende redaktør, Magnus Nygren, avtroppende redaktør Lars Grip og styreleder Anders Wenström sier om saken. I tillegg gjengir vi LIRAs redaktør Patrik Lindgrens syn på saken.
Efter 80 år är Orkester Journalens existens nu hotad! I Alliansens budgetförslag som ska klubbas av riksdagen nu på torsdag ingår en slakt av stödet till de svenska kulturtidskrifterna, en sänkning från årets 19 miljoner kronor till en nivå på 4-5 miljoner. För OJ som förra året fick 325 000 kronor i stöd kan en sådan 75-procentig sänkning innebära ett dråpslag.
Det är viktigt att skriva professionellt om jazz och andra kulturella områden. Det har ett egenvärde och i vårt specifika fall har det betydelse för alla de som lyssnar på, och spelar, jazz. I det att det skrivs om jazzen så stärks den, under tystnad riskerar den att tyna bort. Institutioner som tidskrifter behövs för att hålla saker och ting levande. Tysta inte allt detta för kaffepengar i statsbudgeten, men som för kulturtidskrifterna betyder överlevnad.
Det är långt ifrån bara OJ som drabbas av förslaget, går det igenom innebär det en dränering av den kulturella mångfald som råder i Sverige. Allteftersom dagspressens kultursidor har skurit ner utrymmet för kultur har dessa frågor förflyttats till facktidningarna. I kulturtidskrifterna förs samtidigt en viktig samhällspolitisk debatt som är nödvändig i en demokrati. Nu är det inte säkert att dessa frågor ens kan uppmärksammas i kulturtidskrifterna, eftersom flera av dem hotas av nedläggning.
Detta är inget som kulturutskottets ordförande Per Bill (M) talar om. Han menar istället att beslutet ska påskynda övergången till digital utgivelse. Naiviteten är slående. Visst kostar distribution och tryckning, men det är ändå papperstidningen som ger inkomsterna. Nästintill alla OJ:s intäkter härrör från papperstidningen: prenumerationer, annonsintäkter och kulturtidskriftsstöd. En digital produkt skulle alltså i det närmaste stå helt utan inkomster.
Lönerna och arvodena är redan låga, men ska vi verkligen jobba nästintill gratis? I jämförelse kan nämnas att Aftonbladet, som beskrivs som Sveriges mest framgångsrika onlineföretag, under 2013 fick 70 procent av sina inkomster från papperstidningen, för Svenska Dagbladet var motsvarande siffra 92 procent.
Tror Alliansens partier att små kulturtidskrifter ska lyckas med det som resursstarka jättar inte lyckas med? Vi kan bara hoppas att ansvariga politiker tar sitt förnuft till fånga.
Skriv gärna på protestlistan Rädda kulturtidskriftsstödet på http://www.skrivunder.com/radda_kulturtidskriftsstodet
Lars Grip, avgående chefredaktör, Orkesterjournalen
Magnus Nygren, tillträdande chefredaktör, Orkesterjournalen
Anders Wenström, ordförande Orkesterjournalens styrelse
………………
Jag fick höra nyheten sent i fredags eftermiddag av en uppringande reporter från Svt:s Kulturnyheterna. ”Du har kanske hört de dåliga nyheterna?” Det hade jag nu inte och blev minst sagt förvånad. Om något väntade jag med spänning på det årliga besked från Kulturrådet som brukar komma så här dags i december. Storleken på vårt så viktiga produktionsstöd för kommande år.
De senaste åren har Liras produktionsstöd ökat stegvis från 400 000 kr till 475 000 kr. Det är relativt mycket – vi är en av de tidskrifter som fått högst och mest stabilt stöd och eftersom jag inte fått några som helst andra signaler kände jag mig ganska trygg när jag tidigare i år satt med 2015 års budget.
Nu ser det plötsligt ut som att detta stöd i ett slag kommer att minskas med cirka fyra femtedelar. Hur vi, med vår omsättning på två och en halv miljon inklusive stödet ska klara detta med så kort varsel vet jag inte.
När Kulturnyheterna ringde upp i fredags lät det hela så absurt att jag inte riktigt kunde ta hotet på allvar. Något så lösryckt och kortsiktigt går aldrig igenom, tänkte jag. Under helgens gång har jag tvingats inse att risken snarare är överhängande.
2015 kan bli året då en lång rad svenska kulturtidskrifter av de mest skilda slag läggs ner eller förvandlas till tynande hobbyprojekt. Allt på grund av en politisk budgetcirkus vars dellösning av någon outgrundlig anledning anses ligga i att strypa denna på det stora hela ytterst marginella post på 19 miljoner kronor.
Men varför menar då Kulturutskottet, anfört av dess moderate ordförande Per Bill, att just tidskrifterna inte längre är värda sitt stöd? Det enda som framgår av Per Bills uttalanden hittills är att området ”ligger lägre på prioriteringslistan” än litteraturstöd och barnkultur. Och så det riktigt provocerande: att en övergång till digital distribution ska kunna minska tidskrifternas kostnader. Det kan vara den mest okunniga och arroganta mumbojumbo jag någonsin hört som argument bakom ett så pass viktigt beslut. Har de inblandade ens diskuterat det här med någon utomstående? Förslagsvis med någon som vet hur det fungerar att ge ut en tidskrift år 2014?
Tanken att det skulle vara en besparing att sluta göra fysiska tidskrifter till förmån för digitala är nämligen mer än lovligt naiv. För Lira skulle ett sådant drag förvisso innebära minskade kostnader på cirka 250 000 kronor årligen (ungefär tio procent av vår omsättning). Problemet är bara att intäkterna skulle minska betydligt mer än så. En kvalificerad gissning (jo, jag har faktiskt mandat att göra en sådan, till skillnad från Kulturutskottets ordförande) är att prenumerationsintäkterna skulle halveras ganska omgående och annonsintäkterna mer än så. Vi pratar alltså minskade intäkter på mellan en halv och en miljon kronor. Väldigt försiktigt räknat. För nej, betalningsviljan från vare sig prenumeranter eller annonsörer är verkligen inte densamma digitalt. Det vet alla som tittat på saken lite närmare.
Jag kan också avslöja nyheten för Per Bill och hans vänner att Lira, liksom många av våra kollegor, förstås redan finns tillgängliga digitalt. Via utmärkta tjänster som Readly och Qiozk eller egna lösningar. Vars enda lilla krux är att de inte ger några som helst pengar att tala om. Intäkterna 2014 från Liras digitala version på olika plattformar skulle räcka att finansiera vår extremt lågbemannade och kostnadseffektiva redaktion i max en vecka.
Vad det skulle betyda att Lira i sin nuvarande form försvinner borde jag egentligen överlåta åt andra att säga. Men: vi bevakar och lyfter fram en rad musikscener som till stora delar helt ignoreras av större medier. Vi berättar om all den fantastiska musik som skapas i Sverige inom genrer som folkmusik, jazz, världsmusik och visa. Inspirerar genom att lyfta fram internationella artister i samma genrer. Varje år porträtteras ett hundratal artister i våra spalter. Recenseras 700-800 skivor. Reportage från när och fjärran skildrar musiklivet ur alla upptänkliga synvinklar. Vi är djupt stolta över den höga kvalitetsnivå vi håller trots begränsade resurser. Vi är stolta över den betydelse vi har för svenskt musikliv. Vi är också medvetna om att vi inte riktigt får ekonomin att gå runt utan stöd. Och därför tacksamma för att ha fått detta. Utan oss skulle Sverige inte bara förlora en tidskrift, vårt land skulle bli betydligt tystare.
Att nu skumma igenom listan över alla de tidskrifter som fick statligt stöd 2014 är en högst obehaglig upplevelse. Ajöss Bang. Ajöss Glänta. Ajöss 10TAL. Ajöss Danstidningen. Orkesterjournalen. Expo. Galago. Karavan. Opera. Lyrikvännen. Ord & Bild. Nutida Musik. Paletten. Provins. Opsis Barnkultur. Scoop. Teatertidningen. Etcetera etcetera etcetera.
Patrik Lindgren, chefredaktör Lira Musikmagasin
