Lars Gullin-priset 2025 tilldelas röstkonstnären, jazzsångerskan, kompositören, improvisatören och tonsättaren Sofia Jernberg (f.1983).
Sofia Jernberg är född i Etiopien och uppvuxen i Etiopien, Vietnam och Sverige.
Motivering: ”Sofia Jernberg är en av landets i särklass mest intressanta sångerskor och röstartister. Med sin nyansrika sång och röst uttrycker hon sig såväl djupt känslomässigt som ekvilibristiskt när så krävs. Med en unikt flödande kreativitet och förmåga hittar hon uttryck och ”sounds” som man sällan eller aldrig hört tidigare, och som man både kan drabbas och förundras av”.
Sofia Jernberg behärskar en imponerade bredd inom flera genrer, jazz, fri improviserad musik och inom konstmusikfältet. Hon har framträtt med och ingått i ett flertal grupper och konstellationer, både internationellt och i Sverige, som: Fire! Orchestra, Trondheim Jazz Orchestra, Paavo, Seval, The End, Peter Eldh´s Post Koma, The New Songs och Eroica I. Hon har även framträtt med och skrivit musik för Norrbotten Neo och Norrbotten Big Band. Hon har tilldelats flera priser och utmärkelser som Kungliga Musikaliska Akademiens jazzpris och Sveriges Radios ”Jazzkatten”. Centralt för hennes musik är okonventionella sångtekniker med fokus på den mänskliga akustiska rösten. Hennes musik berör ämnen som identitet, ursprung, tillhörighet och en stark tilltro till samarbeten och gemenskap Inom konstmusiken har hon bl.a. varit solist i en produktion av Schönberg’s Pierrot lunaire under Wiener Festwochen tillsammans med Klangforum Wien i regi av Marlene Monteiro Freitas. Hon har uruppfört Chaya Czernowins ATARA – komponerad för henne – med österrikiska radioorkestern i Musikverein Wien. Som kompositör har hon tagit emot beställningar från bl.a. London Contemporary Music Festival, Ensembe Contrechamps och nyligen Deutsche Oper
– Vad har Lars Gullin betytt för dig, vilka var hans främsta egenskaper enligt dig?
-Han har såklart betytt oändligt mycket för mig. Hans främsta egenskap är också hans storhet – man hör med en gång att det är han som spelar och han berör på djupet. Han var modig och vågade utveckla något eget, som att sätta barytonsaxofonen i fokus och komponera mycket egen musik. Lars Gullin förtjänar att vara mer ihågkommen utomlands och har bidragit enormt till lyrisk och cool jazz. Dessutom var han också intresserad av, och samarbetade med, andra genrer och instrument som inte är klassiska jazzinstrument. Han är ett bra exempel på varför jag drogs till jazzen. För mig var det en progressiv genre efter att ha följt Charlie Parker, Lars Gullin, John Coltrane och många andra på andra instrument också. Det fanns ett behov av utveckling och att spegla samtiden. Senare har jag ju förstått att det inte är det som flest människor dras till med jazz. Därför kan jazz vara väldigt tillrättalagd, trendkänslig och i tradition. Ibland är det mer yta än musik som är viktigt. Där tappar jazzen mig helt. Likaså andra genrer som är så. Det är därför jag väljer att kombinera olika typer av genrer. Så jag kan göra musik som jag tycker är meningsfull.
-Favoritkomposition? Har du tolkat hans musik i något sammanhang tidigare?
-Jag upptäckte Lars Gullin och «Danny’s Dream» när jag var i 15-16 års åldern och jag sjöng den ofta för mig själv. Så den låten betyder extra mycket och det skadar inte att texten är så bra som den är. Första gången jag sjunger Lars Gullin för en publik kommer ske i Sand kyrka 30 juni 2025 tillsammans Ole Morten Vågan – bas, och den tidigare Lars Gullin stipendiaten Fredrik Ljungkvist – saxofon.
-Du är flitigt anlitad även internationellt under året vad jag förstår?
-Nu i vår uruppför jag NO! av Chaya Czernowin tillsammans med L.A. Philharmonic i Los Angeles. Tack vare Jason Moran, som bokade mig, spelar jag på Park Avenue Armory i New York i maj. Trondheim jazzorkester är Artist in Residence på årets festival i Molde. På grund av det beställer de ny musik, bland annat av mig. Och jag har äran att intervjuas i aprilnumret av den anrika tidningen DownBeat.. Ser jag fram emot en konsert med Petter Eldhs Post Koma under Östersjöfestivalen på Fasching 4 september.
Tekst: Patrik Sandberg, Orkesterjournalen
