I weekenden hölls den årliga Grammisgalan på Annexet i Stockholm. Artister, musiker och kreatörer prisades i 21 olika kategorier.
Pianisten, violinisten, kompositören och producenten Martin Hederos kammade hem priset i Årets jazz-kategorin för sitt soloalbum Era spår (Diesel Music/Playground). Hederos är även fast medlem i gruppen Tonbruket som också var nominerade i samma kategori för skivan Masters of Fog (ACT).
Era spår är ett slags personporträtt, den består av elva låtar som är tillägnade personer i Martin Hederos närhet. Hederos har skrivit all musik utifrån de impulser han fått från familj och vänner.
JAZZ/Orkesterjournalen var på plats på Annexet och fångade vinnaren i vimlet efter galan.
– Stort grattis! Hur känns det att du tilldelats en Grammis?
– Jag är både generad, glad och superstolt.
– Du har tidigare vunnit fyra Grammisar med Tonbruket?
– Ja, så nu snodde jag den femte mitt framför ögonen på mina spelkamrater (skratt).
– På många sätt hade jag gärna stått här på scen med mina polare i Tonbruket men å andra sidan så står jag här tillsammans med Anton Sundell, som producerat min soloskiva, istället. Jag hade aldrig gjort Era spår om jag inte fått det självförtroende som Dan Berglund, Johan Lindström och Andreas Werliin ger mig i Tonbruket. Även sångerskan Sofia Karlsson ska ha en eloge för att hon lyft fram mig som solist under våra duo-konserter och för hennes support till min första solopianoskiva Piano Solos (Sally Wiola/Playground, 2017). Jag tror att vi alla jazzpianister lider av Keith Jarrett-oket när vi ska spela solo. Jag behöver impulser och det är mycket man har att förhålla sig till som pianist, särskilt när man står helt på egna ben. Thelonious Monk och Keith Jarrett är oerhört viktiga förebilder för mig.
– Ser du dig själv som jazzmusiker?
– Jag är ju spelman från början, jag spelade folkmusik på fiol. Jag försökte mig även på att bli klassisk violinist. Först när jag var 17-18 år så började jag spela piano och jag kämpade hårt för att förstå mig på be-bopen, så jag har haft många musikaliska liv. Jag har alltid haft djup respekt för jazzpianot, så därför ville jag nästan säga förlåt idag när jag tog emot priset. Jag menar – jag är inte en pianist som har McCoy Tyner som rättesnöre, men man får väl se det som att jag har någonting annat. På Era spår improviserar jag och uttrycker mig på pianot helt enkelt. Klart jag får råg i ryggen nu och vill utveckla mitt solopianospel vidare nu. Jag spelade ju en hel del live i höstas kring släppet av Era spår, men kommer spela materialet senare i vår igen bland annat på Storan i Göteborg [16/4] och på Malmö Live i Malmö [17/4].
Lena Willemark, Mats Öberg och Jonas Knutsson tilldelades en Grammis i kategorin Årets Folkmusik för albumet Svenska Låtar (Playing with Music).
Text og foto: Patrik Sandberg, tidningen JAZZ / Orkesterjournalen
