Det turde ikke være noen tvil blant våre lesere om at salt peanuts*‘ redaksjon har en svakhet for «lingonriset» Monica Zetterlund og hennes vokaliske kunst.
Vi vet også at vi ikke er alene i denne fascinasjonen over musikken til «den där beniga popjäntan» som Wilhelm Moberg omtalte henne. Stor var derfor vår glede da Sveriges Radios jazzredaksjon ga oss to programmer om Monica Z og hennes musikk i oktober siste år.
Har du ikke hørt dem før, så får du lenkene til disse to programmene her på salt peanuts*.
Men før vi starter gir vi deg gjengivelsen av to vakre utsagn av Monica om hennes egen musikk, på hennes eget karakteristiske värmlänska:
«Jag har vari ärli’ i de’ jag har gjort – sen om det inte har ble’ så hundraprocentigt bra all’ gånger, men jag har gjort så gôtt ja’ kun’»
Om samarbeidet med Bill Evans sier hun:
«Ja’ tror att han va ut etter nån spännande, som kanske gick rätt käpprätt åt helvete men kun bli som…. kanske väldigt bra»
Selv om Värmland – nesten – er norsk er det ikke Monicas åpenbare norske, eller värmlänska, setningsmelodi (läs frasmelodi – för våran svenska publik) som er grunn til vår fascinasjon. Det er, og har alltid vært, hennes musikk.
Sveriges Radio fortsätter helt riktigt i omtalet av hennes musik:
«Monica Zetterlund känns alltid aktuell, aldrig bortglömd, inte minst tack vare låtarna, den unika rösten, fraseringen och behandlingen av det svenska språket. Ja, hon följde sin känsla och intuition och bejakade sitt Värmländska ursprung. Den uppmärksammade biofilmen om henne berättade en historia, här får vi en annan, till stora delar berättad av henne själv, på Värmländska.
Hennes liv har genom åren belysts ur flera vinklar i till exempel radio, tv, böcker och på bio. Trots detta finns intervjuer och inspelningar med Monica som är ohörda av de flesta.
I Sveriges Radios arkiv finns allt från konsertinspelningar från slutet av 50-talet till intervjuer från hennes senare år i livet. Så sent som i våras gavs det ut en CD med en unik inspelning från Monica Zetterlunds första egna scenshow som ägde rum på Berns i januari 1964».
Monicas artistiska bredd blev större med åren och Tage Danielsson skaldade om hennes mångsidighet – «Ett lingonris som satts i ett cocktailglas», från dikten «Det eviga». I dessa två programmen ligger fokus mer på lingonriset från de värmländska huldraskogarna än på cocktailglaset. Hasse och Tage fick Monica att göra mer än «bara» sjunga på scenen. Hennes medverkan i filmer som «Att angöra en brygga» gav fler roller på film och i TV.
– Inte den där beniga popjäntan, sade Wilhelm Moberg, när Jan Troell föreslog henne som Ulrika i «Utvandrarna». Monica fick en Guldbagge för sina roller i den filmen och i Svenska Ords «Äppelkriget».
Del 1 En svensk sensation finner du her
Del 2 En väv av guldbrokad och vadmal spunnen finner du her
Johan Hauknes
