«UNDERGROUND UND IMPROVISATION, ALTERNATIVE MUSIK UND KUNST NACH 1968». UTSTÄLLNING, BERLIN, AKADEMIE DER KÜNSTE, 15 mars – 6 juni 2018.
Kring 1968 föddes en radikal vänstervåg bland unga. Den tog sig politiska uttryck i gatudemonstrationer, i bildkonsten och – naturligtvis i musiken. Udden riktades mot den småborgerliga konservatismen, mot etablissemanget och den etablerade estetiken, med rötter i 1800-talets stela konventioner.
I London, New York och San Francisco fjärmade sig många musiker från publikens förväntningar och från marknadstänkande. Den nya estetikens utövare ville vara någonting annat än en produkt.
Denna historiska rörelse kan man ta del av på utställningen ”Underground und Improvisation”, i form av affischer, skivomslag, konst, fotografier, historiska dokument och inte minst – mängder av ljudliga exempel. Runt omkring i den stora utställningslokalen finns hörlurar, förbundna med datorplattor, enkla att hantera. Här kan man trycka fram musiken bakom de hundratals skivomslag som pryder väggarna. En dreglande upplevelse för inte minst vinylentusiaster. Videoupptagningar från konserter och workshops från pionjärtiden kan ses på skärmar i allt från normalformat till jättelika projektioner på väggar
Fokus ligger på åren från 1968 och framåt, med utgångspunkt från Berlin men med åtskilliga exempel från de forna öststaterna och andra länder i väst.
Ett av startskotten för improrörelsen i Berlin blev skivetiketten Free Music Production (FMP), bildad av bland andra, Peter Brötzmann, Peter Kowald och producenten Jost Gebers med politiska motiv som grund. Samma år – 1968 – arrangerade gruppen bakom skivetiketten den epokgörande festivalen Total Music Meeting på Quartier Latin i dåvarande Västberlin, numera varietéscenen Wintergarten på Potsdamerstrasse. Festivalen upprepades årligen under ett decennium.
Dessa händelser utgjorde upptakten på Europeisk mark till frijazzen som musikalisk motståndsrörelse, något den delvis är än i dag.
Bland svenska musiker som är representerade på utställningen märks bland andra Mats Gustafsson (s) och hans grupp Gush med Sten Sandell (p) och Raymond Strid (dr).
Per Henrik Wallin (p) och Sven-Åke Johansson (perc) – Johansson spelade på invigningen av utställningen, är andra svenskar som finns med i myllret av musiker.
Den som tror att impromusikens stigfinnare huvudsakligen bestod av män, misstar sig grovt. Kvinnliga grundbultar i impron representeras av Joelle Lénadre (b), Irene Schweizer (p), Jeanne Lee (v) och Elvira Plenar (p, keyb) och många, många andra.
Självklart tar Cecil Taylor (p) stor plats. Andra återkommande namn som hörs och syns är Alexander von Schlippenbach (p), Evan Parker (s), Ken Vandermark (s, cl), Paul Lovens (dr), Han Bennink (dr, perc), Derek Bailey (g) …ja, alla som tar och tog plats i den gränssprängande genren.
Som en del av utställningslokalerna finns en stor scen med plats för ett hundratal åhörare.
Här arrangeras under hela utställningstiden dagliga konserter, föreläsningar, debatter och filmvisningar.
Utställningen är ett måste för den som vill upptäcka, minnas eller fördjupa sig i den moderna impromusikens och den progressiva rockens ursprung. En motståndets musik som är vital och fortsätter att utvecklas.
Lars Grip
Fotnot: Utställningen är förlagd till Akedemie der Künstes lokaler på Hanseatenweg 10 i Tiergarten och inte i akademins huvudsakliga utställningshall vid Brandenburger Tor. Öppettider: tisdag – söndag kl. 11 – 19. Knappt en hundring i inträde. En bok med bilder och texter kan köpas.
