«A tribute to Carla Bley» är underrubriken på den här säregna skivan. Saxofonisten Ljungkvist och pianisten Risberg spelar låtar av Carla Bley och på ett av de elva spåren sjunger Lina Nyberg den komplicerade och vackra låten «Vila» («Jesus Maria») också den av Bley, men med Nybergs text.

Vi ska ha klart för oss att det handlar om mästarklass, så förväntningarna är höga.

I de två inledande varianterna av kompositionen «And now the queen», liksom i flera andra spår, spelar Risberg och Ljungkvist simultant samma toner. Deras vägar skiljs, varefter den ene tycks «kompa» och den andra elaborera melodin. Ibland faller Risberg in i klassisk spelstil.

Jag kommer att tänka på Jim McNeeleys (p) och Phil Woods (as) skiva «Flowers for Hodges» från 1991. Spelstilen är förstås fullständigt olika, men grundidén att spela låtar på tu man hand av en och samma kompositör, känns igen. Den avskalade «renhet» som kännetecknade «Flowers for Hodges» dyker upp även här när duon tar sig an Carla Bleys låtar.

Okonstlat och tydligt, nästan torrt och avskalat avverkar de båda Bleys kompositioner. I «Sing me softly of the blues» uppstår den där känslan av nästan outhärdlig skönhet.

Och så fortsäter det med «Syndrome» i ett landskap av nåd. Om möjligt ännu mer av den känslan i sista låten där Lina Nyberg sjunger sin egen text till Bleys «Jesus Maria», här omdöpt till «Vila». Kan man kalla den för en avancerad trösterik vaggsång när livet känns omöjligt? Ja, kanske.

Lars Grip

Fredrik Ljungkvist (sopr.s, as, ts, cl), Mattias Risberg (p, mellotron), Lina Nyberg (v)