Spanskt och franskt. Gitarristen Quintans jobbar i Frankrike men är född i Spanien. Den i improsammanhang välkände franske saxofonisten Matthieu Donarier bygger tillsammans med Quintans en katedral av magiska ljud, komna från sagoböcker eller religiösa byggen.
I första spåret «Sun Dome» hörs en avlägsen Jonny Hodges som vore han uppstånden i ett nytt (mystiskt) ljus.
De båda delar på kompositörsskapet på de 14 låtarna. Donarier är superkonkret, återhållen och tydlig, medan motsatsen gäller för de låtar som beledsagas av namnet «Quintans».
Jag får känslan av att de båda härmar olika musikaliska dialekter i en gemensam lek, eller kalla det kommunikation.
De båda musikerna balanserar mellan lek och seriositet. Väl nere i anspråksfullhetens långtonade håla, som i «Lucid Red», kravlar de lyckliga upp som två lekkamrater och ger ifrån sig en lekfull dialog som i «Flamingo».
Drömsk, abstrakt och på samma gång konkret och tydlig. En märklig legering av två lyssnade impromusiker med olika dialekter i dialog med varandra.
Lars Grip
Matthieu Donarier (ts, cl) Santiago Quintans (g)
