Nye skiver og bøker


flere skiver og bøker...

Våre podkaster


flere podkaster ...

Skiver du bør ha


flere anbefalte skiver...

Våre beste klipp


flere filmer...

Ledere og debattinnlegg


flere debattinnlegg...

På skive

EMILE PARISIEN QUINTET

«Sfumato»
ACT 9837-2

ACT är ju känt för att satsa på säkra kort, rent publikt. Därför hedrar det dem att släppa lös saxofonisten Emile Parisien i en inspelning som delvis kan betraktas som en provkarta eller katalog över Parisiens rikliga förmågor. Stilar, traditioner och inspirationer blandas på den timme det tar att lyssna på den prisbelönte och i franska medier uppskrivne Parisien. Resultatet håller ganska bra. De båda huvudpersonerna på inspelningen är pianisten Joahcim Kühn och sopran- och tenorsaxofonisten Emile Parisien. Mer än trettio år skiljer dem åt. Pariesien, 34 år gammal har redan bakom sig utmärkelser, priser och skivor i eget namn och medverkan på minst lika många. Kühn är vid 71 års ålder något av en ikon i avantgardejazz, med samarbetspartners som Ornette Coleman och Archie Shepp bakom sig.

Ett hedersmärke åt jazzen är att ålderskillnader ofta inte betyder någonting. Jazzens språk är tid- och gränslöst.

Det svänger friskt om den här behagliga skivan. Här blandas bebop (låten «Poulp») med impressionistiskt färgad klassisk musik (låten «Le Clown Tueur de la Fête Foraine», på svenska: «mördaren på karnevalen»). På de tre variationerna på Karnevals-mördaren smyger sig bokstavligen en skum figur genom skogen. En halvdålig filmregissör skulle älska den här låten som en illustration till en scen med skräckinjagande okända ingredienser. Här medverkar också den fantastiske ackordionspelaren Vincent Peirani. Sviten med tre spår innehåller ett stort spektrum av musikhistoriskt DNA, som till exempel Kurt Weill.

Ändå måste jag uppskatta det fantasifulla dramat som kännetecknar hela inspelningen.

Gitarristen Manu Codjia visar sin goda förmåga i «Arôm de l’air» och trummisen Mario Costa kör på med rock-grundad rytm.

Plötsligt infinner sig ett orientaliskt sound i Umckaloabo där Parisens sopransax och Peiranos ackordion griper fatt i varandra. Skivan avslutas med två sorgliga, för att inte säga sentimentala ballader – «Balladibiza I och II».

Jag ser fram emot mer av Emile Parisien.

Lars Grip

Emile Parisien (ss, ts), Joachim Kühn (p), Manu Codja (g), Simon Taileu (b), Mario Costa (dr), Michel Portal (bcl), Vincent Peirani (acc)

Skriv et svar