Joēlle Léandre är en av de största kontrabasisterna inom modern impromusik i dag. Hon har ett otal skivor och konserter bakom sig. På den här skivan lierar hon sig med violinisten Théo Cessaldi.

Lyhördheten mellan de båda virtuoserna på denna skiva är alldeles enastående. Om jag fick höra skivan och någon frågade mig om musiken var noterad, skulle jag utan tvekan säga «ja». Här finns «linjer» som de båda bygger upp som påminner om modern konstmusik med rötter i klassisk musik.

Men så är det inte. Allt sker i en kommunikation mellan de båda just när musiken spelas in. Om man ska tro konvoluttexten av Stef Gijssels yttrades inte ett enda ord mellan de båda musikerna innan inspelningen gjordes i Albán Caussès lägenhet i Paris. Ett allt vanligare scenario i städer som Berlin eller Paris är att en innehavare av en större bostad bjuder in via sociala medier till en konsert. Det blir ofta fullsatt. Lägenhetsinnehavaren älskar musiken och klarar sig bra ekonomiskt. Känns det igen? För några hundra år sedan var det hovet som bjöd in. Nu är det välbeställda medborgare som älskar musik.

Den som gav sig i kast med det omöjliga projektet att göra ett lexikon över spektrat av mänskliga emotioner, skulle kunna spela den här skivan hundratals gånger, för här finns hela den emotionella färgkartan i just ett töjbart skick. Skivans namn – «Elastic» – är välfunnet. Intimitet och engagemang, glädje och sorg, slössläppthet och kontroll. Nästan omärkligt övergår den ena känslo-berättelsen i den andra. Man kan nästan tro att de båda musikerna har telepatisk kontakt.

Lars Grip

Joēlle Léandre (b), Théo Céccaldi (vio)