Hollandsbaserade Naked Wolf’s fem musiker, har förutom hemlandet rötter i Australien, Brasilien, Österrike och Finland.
Här möter rockiga grooves fri improvisation i ett sammanhang som för tanken till Jazz-Rock, när det blev modernt på 70-talet.
Snart sextioårige bassisten Luc Ex (egentligen: Luc Klaasen) drar ett tungt lass i det här akustiska fyrverkeriet med snabba växlingar i tempo och i uttryck.
Trumpetaren och vokalisten Felicity Provan briljerar i «Ahum» och «Herrie van de Schonenberg». Hon har en dramatisk framtoning och en fraseringen som påminner om Lina Nybergs, när hon sjunger. Det är dramatiskt och effektfullt. Som trumpetare spelar hon en något mindre roll i bandet. Här bjuds på tung-gung i «Trust don’t Rye», men det förbyts snabbt i ett Jimi Hendrix liknande kaos. Desto längre pågår groovet i skivans bästa låt: «Eric Wolfy», där en Mingusliknande brutalitet uppenbarar sig.
Rock och fri improvisation en en ganska lyckad förening!
Lars Grip
Luc Ex b, Yedo Gibson reeds, Gerri Jäger dr, Felicity Provan vo, trp, Mikael Szafirowski g
