Snart femtioårige tenor- och sopransaxofonisten Örjan Hultén har medverkat på ett tiotal skivor och givit ut lika många i eget namn sedan sent 90-tal.

Han har varit jazzlärare på musikhögskolor som Bollnäs i Sverige och samarbetat med bandledaren och trummisen Fredrik Norén som trettioåring. Den i Sverige välkände gitarristen Johan Berke och Hultén har producerat en handfull skivor tillsammans (även om Berke varit bandledare).

Nu gör han en «Fältrapport» i eget namn med elegant, svängig och behaglig jazz. Han har en ganska torr och sofistikerad ton i sina saxar (ts, ss).

Det handlar om välfriserad kammarjazz med ytterst drivna medmusikanter som Adam Forkelid (p), Filip Augustson (b) och Peter Danemo (dr).

Låten «Etyd 1» känns intressant, dynamisk och med en färdriktning.

Den lilla sviten «Jablonskistrasse» är inspirerad av den tyske författaren Hans Fallada som mot slutet av fyrtiotalet kom ut med den antinazistiska boken «Jeder stirbt für sich allein», i engelsk översättning «Alone in Berlin». Boken handlar om den skräck som nazisterna spred. Fallada stannade kvar i Berlin, även om hans namns stod på en lista över misstänkta.

Efter ett par lyssningar kan jag höra musik som skulle passa bra till en film om Fallada. I den sista av de två sviterna med Falladas text som inspiration gör Filip Augustson ett levande bassolo med stråke.

Hör jag rätt om den sista låten «Sixto» – tillägnad den avlidne dokumentärfilmaren Malik Bendjelloul («Searcing for sugarman»), tonas bort? Ja det gör jag. Tanken är väl att Bendjelloul borde ha fortsatt sitt filmande och inte frivilligt gått i döden, trots alla utmärkelser (2014).

Lika bra att vara ärlig: Den här musiken funkar inte på mig. Bra gjort! kan man säga om skivan, men jag vaknar inte, blir inte förvånad eller berörd.

Lars Grip

Örjan Hultén (ts, ss), Adam Forkelid (p), Filip Augustson (b), Peter Danemo (dr)