Den som har behov av att ligga ner på en schäslong, sluta sina ögon och bäras iväg av en avancerad psykedelisk tapetmusik, ska lyssna på VELKRO.

Cd:n som spelats in i Lissabon med musiker från olika håll i Europa, inleds med stora gester som utlovar ett episkt berättande, likt en ouvertyr till en opera. Men det blir inte så mycket mer. Ett slags mysticism som drunknar i frånvaron av självdistans.

VELKRO presenterar en kollektiv ljudmatta – alla hörs och ingen hörs. Det är kanske en sympatisk dröm med rötter i själsliga utflykter, eller flykt från något som man inte kan göra något åt.

Spår 1 och 2: «Joint Effort» och «Cirkle Haze» utlovar något som komma skall. Men ingenting annat kommer än ett repetitivt «på stället marsch».
Att inte kunna lämna sina idéer, att självförälskat fortsätta i enformigheter, gör mig inte benägen att lyssna vidare.

Men det gör jag i alla fall, eftersom jag förväntas skriva något vettigt om den här skivan.

Den inbjudande titeln «Too Lazy to Panic» (spår 5), lever efter andra lyssningen ändå hjälpligt upp till sitt löfte. Det malande stillaståendet, segheten, kanske ändå har något att berätta? Saxofon-trioler, upprepade minut efter minut, är kanske tillverkade för att skapa en mystisk stämning. Som lyssnare önskar jag en vidareutveckling av de utlovade goda idéerna. Men den kommer aldrig. «Kill your darlings» är en klyscha skulle jag vilja säga, med den elakhet som en recensent kan tillåta sig, på långt avstånd från musikernas ambitioner.

En berättelse utan händelseförlopp faller till marken.

VELKRO har presterar en grund som de säkert kan bygga vidare på. Det känns som om de har något att berätta. Kanske nästa gång.

Lars Grip

Bostjan Simon (s, electr), Stephan Meidell (g,b, perc, electr), Luis Candeelas (dr, perc)