Här handlar det helt klart om musik med kvalitéer. Hela produktionen andas ett berörande sökande, ett trevande. Speciellt Márton Fenyvesis gitarr har en stor roll i det här frågandet, trevandet. Här varvas i mitt tycke händelselösa låtar, som «It’s a pretty drafty…» med smärtsamma knytnävsslag mot mellangärdet som i «Blackout», där gitarren låter som en stor kyrkoorgel.
I «12» gör János Ávéd utflykter på saxofonen i tolvtonsskalans geografi. Här förs lyssnaren in i ett spökhus utan utgångar. «12» skulle funka väldigt bra som filmmusik.
Skivans andra låt «For Bro» hänger kvar som ett oavslutat brev genom alla låtarna. På sista spåret tas samma låt upp och färdas mot sin upplösning. Här handlar det om stor dramatik, om yviga känslor och samtidigt om ett slags sökande. Skivan byggs upp som en sammanhängande helhet, likt en symfoni.
Genremässigt hänger musiken ihop med uttryck inom jazzen som gärna tar till sig rockens rytmik, men stannar kvar i den improviserade världen.
När får vi se «Balance» i någon av de nordiska ländernas alla jazzfestivaler?
Lars Grip
János Ávéd (s, fl), Márton Fenyvesi (g), Ákos Benkó (dr)
