STOCKHOLM JAZZ FESTIVAL, PLUGGED RECORDS 8. OKTOBER 2016: Stockholm Jazz Festival har som bekant bytt från en enda adress, på Skeppsholmen, till ett fyrtiotal runt om i Stockholm. I stort sett har man samma idé som den stora festivalen i Köpenhamn.
Anna Högberg Attack får man väl ändå placera som en släkting till Mats Gustafssons Fire! Gruppens bladverk finns åtminstone på samma gren som Fire! i den friare jazzens släktträd.
På den här konserten ersattes en av gruppens saxofonister – Malin Wättring – av trumpetaren Niklas Barnö.
Barnö är en enastående trumpetare som förvaltar finkänslighet tillsammans med en kraft av bergsprängar-dimensioner.
Han faller mycket väl in i gruppen med saxofonisten Anna Högberg – navet, kring vilket detta fantastiska musikkollektiv kretsar.
Många gånger har jag hört Anna Högberg, som i Fire! Orchestra eller på Hagenfesten i somras i en duo tillsammans med trumpetaren Susanna Santos Silva. Min kollega Jan Granlie ansåg att deras framträdande var ett av Hagenfestens höjdpunkter, vilket inte vill säga lite.
Konserten börjar med fyra låtar i svit varav den första inleds med en liksom uppsvällande mörk materia. Framöver får vi ta del av allt från kakofoniskt glädjefnatt till vackra låtar, som hämtade från visarkivet. Om mörkret härjade i början av konserten, slutar den med ett trösterikt klingande durackord i olika schatteringar. Man kan bli tårögd med välbehagsrysningar längs ryggraden för mindre.
I mitt anteckningsblock skriver jag Lisa Ullén, utropstecken. Hons följs av alla sina spelkamraters namn med utropstecken efter varje, allteftersom konserten fortgår.
Den här gruppen har ALLT! Intrikata melodier (en del är inte helt olika Niklas Barnös låtar i gruppen Je Suis!), fria episoder som aldrig förlängs i en ständigt fortgående självförälskelse, värme, men kanske framförallt: en känsla av fullständig ärlighet, aldrig förvriden till något som är avsett att imponera.
Musikerna har olika kvalitéer. Elin Larsson (sax) levererar de mer melodiska solona, Lisa Ulléns gör finurliga inlägg, Högbergs spräckiga berättelser, komna långt inifrån…
Lika makalösa som hopsvetsade Elsa Bergman (b) och Anna Lund (dr) levererar ett egensinnigt golv för hela bandet. Tyvärr fick vi bara höra ett längre solo från vardera Bergman och Lund.
Under den här konserten fanns inga startsträckor, inte en sekund av trevande frånvaro, inte en enda möjlighet för publiken i den fullsatta medeltidskällaren i Gamla Stan, att snegla på klockan eller tänka på vad man ska göra efter konserten.
Snälla bokare runt om i Skandinavien: Missa inte möjligheten att låta er publik fångas av den här lysande gruppen.
Låt mig vara uppriktig: Mycket mer levande än så här kan inte modern jazz bli.
Anna Högberg (sax), Elin Larsson (sax), Niklas Barnö (tp), Lisa Ullén (p), Elsa Bergman (b), Anna Lund (dr)
Text: Lars Grip
Foto: Heiko Purnhagen
