En uppenbarligen skolad klassisk pianist från Budapest Music Center, ger sig i kast med diverse utflykter i lyssnarvänlig jazz. Här finns Lennie Tristano i vänster hand, ett stänk Bill Evans och ett par nypor Keith Jarrett.
Jag vet inte vad Fréderic Chopin hade sagt om skivans första låt med samma namn, men visst lyssnar man och funderar på när låten ska utvecklas, men så sker inte. Flyhänt pianospel, lika rytmiskt som disket komp (basen här inte på hela skivan). Anda låten, «Zone» skulle fungera utmärkt som bakgrundsmusik på en bar kärlek till så kallat intellektuella personer som gäster. Bom-chi, bom-chi, bom-chi…ja, ni fattar.
Så kommer «Spring Dance» med programmusikalisk vårkänsla. Tankarna går till den norske kompositören Christian Sinding, vars «Frühlingsrauschen», en klasisk hit från förra sekelskiftet. Här härs islossningen och vårbäckarna som porlar.
På flera av spåren på den här skivan, sker musikaliska överraskningar, framförallt i form av oväntade synkoper och hastiga kast. Det märks i «21», plattans bästa låt. Här gör Kaltenecker en fyndig övergång mellan klassiskt pianospel till överraskande tonkaskader.
Det är inte bara kasten mellan klassik musik och ett slag jazz som är genomgående. Snabba skiftningar mellan moll och dur, som i «Closing Hour», en vals med flirtar till kalasisk jazz, à la Bill Evans.
Man blir inte riktigt klok på temat i «Zone», för här dyker det plötsligt upp en händelselös syntetisk ljudmatta, med ena handen på synt och andra på ett vanligt piano. Kanske en uppvisning på en casting inför en populärmusikalisk jury. Men precis som man ska somna händer något – ett dramatisk brott i rytm och stil. Då vaknar man till, inför den samplade franska bakgrundsröster som är suveränt behandlad i en sampler.
Så kommer en ny uppvisning i referensera till de stora: En Keith Jarrett-kopia, bra spelat i en banal melodi.
Programmusiken upprepas och blir totalt övertygande när avslutningslåten «Between Spaces», målar upp universums svävande oändlighet.
Lars Grip
Zsolt Kaltenecker (p, synth, sampler), Béla Piri (b), András Dés (perc)
