
David StackenĂ€s Ă€r en helt unik gitarrist med i princip alla stilar pĂ„ sin meny. Mest kĂ€nd Ă€r han för sitt moderistiska spel, med rötter i â ja â antingen bara i honom sjĂ€lv. Ă tskilliga gĂ„nger har jag hört honom live med gitarren liggande i knĂ€et.
StackenÀs spelade grymt professionell main-streamgitarr i den svenska gruppen Seval för snart ett decennium sedan, dÄ tillsammans med vokalisten Sofia Jernberg, trumpetaren Emil Strandberg, basisten Patrik Thorman och flera andra. HÀr handlade det om vackra, popinfluerade lÄtar i impro-tappning. Flera av lÄtarna pÄ den plattan skulle kunna bli storsÀljande hits om de spelades för en större publik. Men sÄ blev det inte.
PÄ den hÀr skivan spelar han solo pÄ tvÄ gitarrer: en gammal Levinare och en Rasmussen «L».
PÄ sista spÄret pÄ den hÀr plattan «Morioka» framgÄr hans virtuositet och improvisationsförmÄga med nÀstan smÀrtsam tydlighet.
Inledande «Plaza Hidalgo» Àr hypnotiskt repetitiv med intensivt spel pÄ med handen dÀmpade strÀngar. Jag hör det intensiva och rastlösa vimlet pÄ torget i Mexico City med samma namn som lÄten.
Uppenbarligen anspelar flera av lÄtarna pÄ olika orter i Latinamerika. «Limache» Àr en ort i Chile. HÀr blir StackenÀs mer reflekterande, men ÀndÄ sÄ lÀtt igenkÀnd.
DĂ€refter förflyttar sig en av lĂ„ttitlarna till «PĂĄramo» â en liten stad i Ecuador. Monoton hypnos med nĂ„gra fĂ„ lĂ„ngglidande toner. StackenĂ€s kan fĂ„ gitarren att lĂ„ta som precis vadsomhelst.
Medeltida kyrkomÄlaren «Pictor» som anses vara Nordens Michelangelo hyllas i spÄr numer 4 pÄ skivan, tror jag.
Sista : «Morioka» kanske syftar pĂ„ en liten stad i Japan med samma namn. HĂ€r fĂ„r vi en tekniskt men framförallt musikaliskt fullĂ€ndning i StackenĂ€sâ konstnĂ€rskap. BehĂ€rskad intensitet, levererad av en mĂ€stare som borde fĂ„ mycket mer uppmĂ€rksamhet. Men det kanske han inte vill.
EnastÄende!
Lars Grip
David StackenÀs (g)