Här frigörs mystiska, akustiska, dimmor av rök, likt dem man ser i nästan varje teaterpjäs i Stockholm. Bakom dimman döljer sig en legering av Eric Satie och Keith Jarrett, med stänk av Bobo Stenson. Mot ljuset!, inbillar jag mig att första låten – «Stalden» – vill uttrycka.
Spåren på CDen liksom trevar fram i en mystisk atmosfär. Intim kammarmusik med en återhållen sensitivitet. Snyggt och propert segar sig skivan fram under en timme. Det är insmickrande och vackert, men skönheten får ingen relief, den lever ostörd sitt eget liv. Ett vykort, avsänt från en semester.
Lars Grip
Stefan Aeby (p), André Pousaz (b), Michi Stulz (dr)
