Andra skivan i serien «Klangkammer» med norske trumpetaren Stiam Omenås med tre medmusiker – Rib Waring vibrafon och percussion, Mats Eilertsen bass och Erik Nylander trummor, gör verkligen skäl för namnet.

Här rullas en provkarta på just klanger ut för lyssnaren. Nåja, «provkarta» är en banalisering av denna mycket konsekvent genomförda skiva, med både djup och kvalitet. Mindre yvig musik var det länge sedan jag hörde. Stillsamt, eftertänksamt och innerligt, uppfyller klangerna varje vrå av lyssnandet. Klangbilden i Omenås’ trumpet (den låter nästan som ett flygelhorn) för tankarna till Tomasz Stanko, även om fraseringen är helt annorlunda.

Här blandas skrivna tonslingor med fria former. I låten «Klangsvev» tar kvartetten ut svängarna och inte minst basisten Mats Eilertsen kommer till sin rätt.

Tonrent, behärskat och en nästan överdriven tydlighet dominerar musiken. Samspelet mellan vibrafonisten Rob Waring och Omenås är bitvis lysande. Waring spelar en betydande roll i gestaltningen.

Spännvidden är stor, även om musiken är mycket konsekvent genomförd. I en låt som «Klangsalme» kan jag tycka att inställsamheten kanske är lite väl stor. Utan att vara elak kan man säga att skivan är meditationsmusik av högsta klass, dock inte avsedd att försvinna i, utan snarare att vakna till liv i, komma nära bortträngda känslor. I en låt som «Klanghymne to» uppstår mitt i behärskningen en spänning, kanske avsedd att lösas upp, kanske inte.

Även i improvisationerna fortsätter det behärskade framställningen – inga våghalsiga utspel, ingen akrobatisk uppvisning, utan moget genomförd reflekterade musik.

De skribenter som älskar begreppet «Nordisk jazz» kan jubla inför den vemodiga och kontemplativa ljudbilden.

Lars Grip

Stian Omenås (tp & perc), Rob Waring (vib , perc), Mats Eilertsen (b), Erik Nylander (dr, perc)