Innlegg

JazzKattsgalan – Jojje Wadenius får årets Guldkatt.

JAZZKATTEN FASCHING, STOCKHOLM 10 OKTOBER 2017: Sedan drygt tio år delar Sveriges Radio P2 ut priser – jazzkatter – i fem kategorier till förtjänta jazzmusiker.

Gitarristen Jojje Wadenius (bildet) blev mottagare av Sveriges Radios pris Guldkatten, den kanske främsta av de fem kategorierna som Jazzkatten årligen belönar musiker med inom jazzen. Wadenius vann priset i konkurrens med de övriga nominerade: Bernt Rosengren (s), Merit Hemmingsson (org), Nannie Porres (vo) och Svante Thuresson (vo).

Årets musiker blev trummisen Robert Ikiz. ”En svängmaskin med osviklig timing”, menar juryn. För kvällen fick han ledigt från repetitioner med Nils Landgren Funk Unit som spelar i Kulturhuset på onsdagen. Bland de nominerade fanns trumpetaren Goran Kajfeŝ, saxofonisten Karolina Almgren, Martin Sjöstedt (b + p) och Mats Äleklint (tb).

Mirka Siwek, orkesterchef för tidigare Norrbotten Big Band får juryns specialpris för att hon i sitt arbete med storbandet ”förvandlat en nedlagd militärmusikavdelning till en professionell jazzensemble av högsta internationella kaliber”.

Sisters of Invention med Malin (dr) och Karolina Almgren (s) i spetsen, fick priset i kategorin Årets Grupp. De har bland annat gjort en skiva med Bohuslän Big Band med egna kompositioner i konkurrens med Bohuslän Big Band, Norrbotten Big Band, Perssons Sexa och Ellen Andersson Quartet (som alltså Årets Nykomling, se nedan).

Malin Wättring blev Årets Kompositör. ”Bland Sveriges mest lovande kompositörer”, menar P2. Wättring har spelat med Nils Landgren Jazz Baltica All-Star Big Band och med Fire! Orchestra. De övriga nominerade i kategorin: Alberto Pinton (s), Johan Lindström (g), Peter Danemo (dr) och Oskar Schönning (b).

Årets Nykomling blev Ellen Andersson Quartet som gjort ”fräscha arrangemang på välkända jazzlåtar som verkligen gick hem hos folk”. Ellen Andersson Quartet fick Orkester Journalens pris Gyllene Skivan 2016 för skivan ”I’ll be seeing you”. De övriga nominerade var Amanda Ginsburg (vo), Felisia Westberg (b), Henning Ullén (tp) och Oskar Lindström (p).

Nytt för i år är att publiken varit med om att rösta fram vinnarna i samtliga fem kategorier

Under kvällen på Fasching framfördes förra årets vinnare i kategorin Årets Kompositör, Josefin Lindstrands beställningsverk ”Mina Drömmars Stad”.

Munspelaren Filip Jers och Monica Dominique, dena kväll på keyboard, båda Jazzkattvinnare förra året, spelade tillsammans Olle Adolphsons ”Trubbel” och Toots Thielemans ”Bluesette”.

Mellan utdelningarna spelade bland andra Jari Haapalainens Trio Trio korta rytmiska och melodiösa utbrott. Blåsaren Per ”Texas” Johansson tillsammans med de andra i trion, Daniel Bingert (b) och Haapalainen själv på trummor, är helt enkelt ett musikakrobatiskt fenomen. En makalös densitet och muskelkraft i den här fusion-liknande musiken!

Personliga kommentarer från  Salt Peanuts utsände:
Den fantastiske gitarristen Jojje Wadenius är säkert värd alla tänkbara priser, men just jazz? Det luktar publik- och medie-frieri lång väg. Med jazzmusiker som Bernt Rosengren och Nannie Porres bland de nominerade!

Det är plågsamt med det konstlat uppskruvade gala-konceptet i amerikansk stil. Flåsigheten ger en känsla av lillebrors(systers)-komplex inför Guldbagge- eller tevegalor. Man vill åstadkomma en förment ”jazzig” stämning i ett koncept som inte hänger ihop med musikgenren. ”Svettigt”, ”ångande”, ”mingel”, ”hög stämning”, hördes programledaren (och jazzvokalisten) Miriam Aïda, säga mellan varven. Absolut inget ont om Aïda – hon står längst ut i raden av producenter och idégivare som uppenbarligen vill planka ramverket och tilltalet i andra prisutdelningsgalor.

Det är inte sådant som skapar nya grupper av jazz-lyssnare. Möjligen tvärt om.

Pristagarna som tvingas på en mikrofon under hakan när de utropats, levererar samma kommentarer som vi hört i hundratals kommersiella sammanhang: ”Det här var oväntat”, ”jag är chockad”, ”det är hedrande och fantastiskt”, ”vill tacka mina medmusiker och min familj som stött mig”. Tidigare pristagare tvingas svara på frågan vad priset betytt för honom/henne.

Varför kan inte jazzen skapa sin egen stil, sitt eget tilltal, även på galor som denna? Flåsigheten ger en känsla av att jazzarrangemanget vill bli lika fint som andra motsvarigheter, i stället för att hitta egen stil, tilltal och utandning. Med stolthet för genren.

Efter utdelningen presenterades salsabandet La Liga Habanera, vars ledare sa: ”Vi är ett dansband”. Ärligt och sant sagt av ledaren för det här svängande och härliga latin-grundade bandet. Men spela på en jazz-tillställning i mer än en timme?

Det hela blir komplexfyllt, som om man vill legitimera sig in i en värld där man inte hör hemma.

Text: Lars Grip
Foto: Karin Lönnå/Sveriges Radio